Ingen koppling mellan subkortikala hjärnvolymer och genetisk risk för schizofreni
Vanligt förekommande genetiska variationer som är associerade med risk för schizofreni är inte kopplade till volymen av områden belägna under hjärnbarken, enligt en stor internationell studie som letts från Karolinska Institutet och University of North Carolina School of Medicine, USA.
Publicerad: 2016-02-02
Det senaste årtiondet har viktiga bidrag till vår förståelse för schizofreni kommit från två olika sorters studier. Hjärnavbildningsstudier har visat att vissa delar av hjärnan, som hippocampus och amygdala, är mindre hos personer med schizofreni, som är en svår psykiatrisk sjukdom med hög ärftlighet. Samtidigt har stora så kallade genome-wide association-studier, GWAS, i vilka gensekvenser från tusentals människor analyseras, funnit att schizofreni tycks uppkomma av de kombinerade effekterna av många gener, snarare än från defekter i en enskild gen.
Senaste nyheterna
-
Digitalt KBT-program ska förebygga sexuella övergrepp på barn
-
Färre självmord med behandling
-
Ny lektor i psykoterapi och psykologisk behandling
-
Ansök till forskarskolan i klinisk psykiatri
-
Utlysning Forskartjänster 2024
-
Hjärtmedicin kopplas till minskad risk för våldsbrott
-
Virtuella patienter på läkarprogrammet
-
Pris för forskning om dysmorfofobi
-
Minskad användning av övergreppsmaterial efter online-KBT
-
Forskningspris till Johan Franck