Psykosvård i förändring – forskning, utbildning och framtidens behandling

Med frontlinjeforskning, riktad utbildning och samlad specialistvård skapas bättre förutsättningar för en jämlik och personcentrerad psykosvård i Region Stockholm.

Psykossjukdomar är ett samlingsnamn för flera psykiatriska tillstånd som påverkar både individen, de närstående och samhället i stort. Ett centralt kännetecken är att hjärnan bearbetar information på ett annorlunda sätt, vilket gör att verkligheten kan upplevas och tolkas annorlunda än för de flesta andra. Det kan yttra sig som hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar och desorganiserat beteende. Många som drabbas får också svårigheter med motivation, drar sig undan socialt och kan uppleva känslomässig avtrubbning, liksom kognitiva symtom som påverkar arbetsminne, koncentration samt förmågan att planera och fatta beslut.

Den vanligaste psykossjukdomen är schizofreni. Trots tydliga diagnoskriterier varierar både symtombild och behandlingsresultat kraftigt mellan olika personer. Ungefär 0,5 procent av befolkningen har en schizofrenidiagnos, men förekomsten är högre i vissa storstadsområden och bland personer med migrationsbakgrund. Sjukdomen utvecklas ofta gradvis, där tidiga tecken som svårigheter i socialt samspel och förändringar i tänkandet kan uppträda redan i tidiga tonåren – ibland upp till tio år innan tydliga psykotiska symtom visar sig. Många söker dock vård först senare, i sena tonår eller i vuxen ålder, vilket gör tidig upptäckt och tidiga insatser särskilt viktiga.

Sjukdomen påverkar ofta både vardagslivet och livslängden. För vissa fungerar behandlingen så bra att de i stort sett återhämtar sig, medan andra behöver långvarigt stöd och ändå kan ha kvar betydande svårigheter. De flesta behöver kontinuerlig behandling för att kunna leva ett fungerande liv, där vanliga utmaningar handlar om att upprätthålla relationer samt att klara arbete eller studier. Behandlingen består främst av läkemedel, ofta i kombination med psykosociala insatser som ytterligare kan minska symtom och förbättra funktionsförmågan.

Nya insikter om bakomliggande orsaker

Forskning visar att schizofreni till stor del har genetiska orsaker, där ärftliga faktorer uppskattas förklara cirka 60–80 procent av risken att insjukna. I dag känner man till mer än 300 genetiska riskvarianter, men de flesta bidrar endast med en liten risk var för sig. Det är i stället kombinationen av många sådana varianter som oftast ligger bakom sjukdomen. Samtidigt spelar miljöfaktorer en viktig roll, till exempel cannabisbruk, infektioner under fosterstadiet och psykosocial belastning. Den största enskilda riskfaktorn är dock ärftlighet, exempelvis att ha en förstagradssläkting med schizofreni.

För att bättre förstå vad som händer i hjärnan använder forskare i dag avancerade molekylärbiologiska metoder. Carl Sellgrens forskargrupp vid Karolinska Institutet har till exempel bidragit till att visa hur genetiska riskvarianter kan leda till att fler kopplingar mellan hjärnceller, så kallade synapser, försvinner.

– Genom att vi nu kan skapa modeller av hjärnans utveckling i ett provrör var det möjligt att studera mekanismer som vi tidigare bara kunnat observera effekterna av med hjälp av hjärnavbildning, eller hjärnvävnad från avlidna patienter, säger Carl Sellgren, överläkare och forskningsansvarig vid Psykosvård Stockholm samt forskargruppsledare vid Karolinska Institutet.

Forskargruppen arbetar nu vidare med att försöka omsätta denna kunskap till nya behandlingsstrategier.

Carl Sellgren, överläkare och forskare

Behovet av en mer individanpassad psykosvård

Schizofreni är en heterogen sjukdom med stora variationer i symtombild och sjukdomsförlopp, vilket ställer höga krav på behandlingen. Den farmakologiska behandlingen har ofta begränsad effekt och fungerar inte för alla patienter, samtidigt som följsamheten kan vara låg. Sammantaget pekar detta på behovet av bredare och mer individanpassade behandlingsalternativ.

Utöver läkemedel har flera psykosociala insatser visat god effekt i kombination med farmakologisk behandling. Kognitiv beteendeterapi (KBT), träning i sociala färdigheter, krisinterventioner, stöd kring arbete och sysselsättning samt psykoedukation för familjer är exempel på sådana insatser. Tillgången till dessa behandlingar har dock varit ojämn, och möjligheten att erbjuda dem parallellt har ofta varit begränsad.

Utifrån insikten att olika symtomprofiler vid schizofreni sannolikt samvarierar med skilda biologiska mekanismer behöver framtidens psykiatri integrera nya storskaliga biologiska mätmetoder med kliniska data om hur funktionspåverkan ser ut hos den enskilde patienten. Denna utveckling ligger i linje med en mer precisionsbaserad psykiatri, där behandlingar kan anpassas till olika patientgrupper.

Ett särskilt viktigt fokus är personer i ett tidigt skede av sjukdomen, med så kallade subtröskelsymtom. Även om inte alla i dessa högriskgrupper utvecklar schizofreni kan tidiga och samordnade insatser minska lidande och förbättra prognosen. För att detta ska vara möjligt krävs strukturer som kan förena kliniskt arbete, prevention och forskning över tid.

Behovet av mer samordnade och individanpassade insatser har varit en drivande kraft bakom etableringen av en ny högspecialiserad klinik för psykosvård inom Region Stockholm.

En ny högspecialiserad klinik

Som en del av denna satsning genomfördes i januari 2026 en omfattande omorganisation inom SLSO. Samtliga psykosenheter inom vuxenpsykiatrin samlas i Psykosvård Stockholm – en ny högspecialiserad klinik inom verksamhetsområde Psykiatri och habilitering. Kliniken blir Sveriges största inom sitt område och är också, i internationell jämförelse, en av de absolut största klinikerna i världen med fokus på psykossjukdomar.

Syftet är att skapa en mer sammanhållen och likvärdig vård för vuxna patienter med psykossjukdom. Tidigare har vårdens innehåll och tillgång till insatser varierat mellan olika områden och kliniker, vilket gjort vården ojämlik. Genom en gemensam organisation kan dessa skillnader minska och mer enhetliga arbetssätt etableras.

– Den största vinsten är möjligheten att samordnat minska skillnader i vården, säger Victor Lindfors, verksamhetschef för den nya psykosverksamheten inom SLSO.

En gemensam struktur skapar också bättre förutsättningar för tydliga vårdövergångar, ökad kontinuitet och mer samordnade insatser kring varje patient. För patienterna innebär det större förutsägbarhet och bättre tillgång till tidiga insatser, medan verksamheten får bättre möjligheter till kompetensutbyte, gemensam utveckling och en starkare koppling mellan klinik, forskning och utbildning.

En viktig del av Psykosvård Stockholms uppdrag är att möjliggöra tidiga och intensiva insatser i början av sjukdomsförloppet – något som ofta varit svårt i mindre enheter.

– Man behöver arbeta intensivt med patienten och dess närstående under det första året, säger Maria Skott, som länge arbetat med utveckling av psykosvård inom SLSO och med vård för personer med förstagångsinsjuknande i psykos.

Hon förklarar att kraven på parallella medicinska, psykologiska och sociala insatser ofta varit svåra att samordna i mindre verksamheter. Den nya kliniken skapar bättre möjligheter för både mer likvärdig och mer personcentrerad vård. All personal kommer dessutom att arbeta med ett tydligt fokus på schizofreni och andra psykossjukdomar, vilket skiljer sig från tidigare strukturer där många olika diagnoser hanterades samtidigt.

Maria Skott. Foto: Appendix fotografi

Patientnära forskning knyter samman grundforskning och klinisk praktik

Den samlade organisationen innebär också tydligt stärkta förutsättningar för forskning. Stora patientflöden och en verksamhet där forskning och klinik integreras från start skapar nya möjligheter att bedriva patientnära forskning.

– Den nya kliniken ger oss en unik utgångspunkt, säger Carl Sellgren. När forskningen finns med från början kan vi skapa långsiktiga kliniska program, där insamlade data direkt kan omsättas i nya behandlingsstrategier.

Samtidigt skapar tekniker, där exempelvis celler från patienter kan användas för att bygga experimentella modeller av den levande hjärnan, helt nya möjligheter att integrera preklinisk och klinisk forskning.

– Vi samlar därför också den världsledande prekliniska forskningen vid Karolinska Institutet i en struktur som kan arbeta direkt gentemot Psykosvård Stockholm, säger Carl Sellgren.

Satsningar på kompetensutveckling och strukturerade vårdprocesser

En mer sammanhållen och specialiserad psykosvård kräver både organisatoriska förändringar, en gemensam kunskapsbas och strukturer för att implementera evidensbaserade arbetssätt i den kliniska vardagen. I Stockholmsregionen pågår därför ett omfattande arbete för att stärka kompetensen inom psykosvården och säkerställa att rekommenderade metoder används mer konsekvent i vården av patienter med schizofreni och andra psykossjukdomar.

Parallellt med utbildningsinsatserna arbetar Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO) med att implementera nationella riktlinjer och vårdförlopp för schizofreni. Centrum för psykiatriforskning (CPF) är representerat i den regionala arbetsgruppen (RAG). Arbetsgruppen inkluderar även brukarrepresentanter och en kommunal representant. Ett centralt uppdrag är att granska de arbetsflöden som enligt Socialstyrelsen ska upprätthållas i vården och säkerställa att det personcentrerade och sammanhållna vårdförloppet för schizofreni följs i enlighet med nationella riktlinjer för psykossjukdomar. Målet är mer strukturerade, likvärdiga och förutsägbara vårdprocesser som stärker både patienter och vårdpersonal i regionen.

Foto: Yanan Li

Som en del av detta utvecklingsarbete erbjuder CPF flera utbildningar som utgår från nationella riktlinjer och befintliga kunskapsstöd, såsom psykiatrins processkartor för psykos inom Stockholms läns sjukvårdsområde. Utbildningarna riktar sig till både psykiatrisk vårdpersonal, bland annat inom Psykosvård Stockholm, och i viss mån till personal inom kommunen.

Bland utbildningarna finns Case Management, en ettårig utbildning som stärker kompetensen kring hur olika insatser kan samordnas för patienter med schizofreni, vars behov ofta spänner över både vård och sociala stödinsatser. CPF erbjuder även kurser i krisintervention och Narrative Enhancement and Cognitive Therapy (NECT). Krisintervention riktar sig till personal inom både heldygnsvård och öppenvård och fokuserar på modeller för akuta stödinsatser – särskilt viktiga vid förstagångsinsjuknande eller vid försämring av symtom. NECT är en strukturerad gruppbehandling som syftar till att minska stigma kopplat till psykisk ohälsa.

– Dessa utbildningar är skapade i nära samverkan med representanterna i den regionala arbetsgruppen (RAG) för psykos i Stockholm. Det är glädjande att vi kunnat samverka så bra att vi nu i stor utsträckning tillmötesgår utbildningsbehovet inom området psykos, säger Helena Fatouros Bergman, sektionschef för fortbildning på CPF och representant i RAG psykos Stockholm.

Under 2026 planerar CPF att lansera ytterligare utbildningar, bland annat Illness Management and Recovery (IMR) samt KBT vid psykos. Sammantaget stärker dessa insatser vårdens möjligheter att erbjuda evidensbaserade, samordnade och personcentrerade insatser.

Ett viktigt steg mot framtidens psykosvård

Sammantaget lägger satsningarna på kompetensutveckling, implementering av riktlinjer, forskning och en gemensam organisation grunden för en mer sammanhållen psykosvård i regionen.

När Psykosvård Stockholm etableras samlas klinisk erfarenhet, utbildning och forskning i en och samma struktur. Resultatet blir en världsunik och högspecialiserad klinik med bättre förutsättningar att erbjuda jämlik, kunskapsbaserad och forskningsnära vård för personer med schizofreni och andra psykossjukdomar.