Språk och förtroende avgörande för krisinformation

Under pandemin fick invånare i flerspråkiga områden information om covid-19 och vaccination från många håll, ibland med motstridiga budskap. Det visar en rapport av medarbetare vid Transkulturellt Centrum och forskare vid Uppsala universitet. Resultaten ger lärdomar om hur fler kan nås av information vid framtida hälsokriser.

Erfarenheter från pandemin visar att översatt myndighetsinformation inte räckte för att nå alla invånare. Rapportens författare rekommenderar att regioner förbereder flerspråkig kommunikation och bygger långsiktiga samarbeten med lokala aktörer redan före nästa kris. De betonar också behovet av dialog, så att människor kan ställa frågor och informationen kan utgå från deras situation och behov.

Rapporten bygger bland annat på intervjuer med invånare i Järva och Södertälje. Intervjuerna visar att invånarna fick information från svenska myndigheter, medier och myndigheter i ursprungsländerna, sociala medier och rykten. För många var det svårt att avgöra vad de kunde lita på. Tidigare erfarenheter av repressiva myndigheter kunde påverka förtroendet för svenska myndigheters budskap. Författarna ifrågasätter samtidigt beskrivningen av vissa grupper som ”svåra att nå”: de menar att svårigheterna också hänger samman med att myndigheters sätt att samla kunskap och sprida information har utformats efter majoritetsbefolkningens villkor.

Familjen var för många ett stöd i att tolka information från olika håll, men skilda uppfattningar kunde också leda till konflikter om hur pandemin skulle hanteras. Medarbetare inom Region Stockholm såg under pandemin ett behov av att förstå och försöka lösa praktiska svårigheter för invånarna, utöver att översätta information.

En flerspråkig telefonlinje, som startades på initiativ av Region Stockholm och sedan blev nationell, gjorde det möjligt att ställa frågor om covid-19 och vaccination på olika språk. Regionen utbildade också hälsoinformatörer som mötte invånare på gator, torg och andra offentliga platser. Intervjuerna med informatörerna visar hur gemensamt språk, delade erfarenheter och individuella samtal kunde bidra till förtroende för myndigheternas hälsobudskap.

Lokala organisationer och trossamfund blev viktiga samarbetspartner i Järva och Södertälje. De kunde förmedla hälsobudskap och bidra till att överbrygga misstro. För en del av de intervjuade invånarna var personer i civilsamhället mer trovärdiga informationskällor än hälso- och sjukvården.

Författarna betonar att beredskapsplanering behöver bygga på kunskap som är representativ för hela samhället. De varnar för att underlaget inför framtida kriser försvagas om minoritetsgrupper inte inkluderas i studier och samtidigt görs delaktiga. De intervjuade medarbetarna i Region Stockholm lyfter också vikten av att motverka stigmatisering, bland annat genom att undvika att peka ut enskilda grupper i officiell kommunikation.

Rapporten bygger på intervjuer med sammanlagt 148 personer under åren 2021–2023. Forskarna talade med invånare i Järva och Södertälje, företrädare för civilsamhället och personer som arbetade med Region Stockholms kommunikationsinsatser. Resultaten sammanfattas i en ny policy brief från Delegationen för migrationsstudier (Delmi), en oberoende kommitté som initierar studier och förmedlar forskning om migration. www.delmi.se

Tre av författarna, Sofie Bäärnhielm, Baidar Al-Ammari och Mattias Strand, är knutna till Transkulturellt Centrum, en sektion inom Centrum för psykiatriforskning. Övriga författare är Andreas Önver Cetrez och Soorej Jose Puthoopparambil vid Uppsala universitet. Forskningsprojektet har finansierats av Vetenskapsrådet.