I studien analyserades genetiska data från över 2200 personer med tvångssyndrom och 3600 kontrollpersoner från Sverige och Norge. Resultaten visar att personer med tvångssyndrom bär på fler och större förändringar i arvsmassan jämfört med kontrollgruppen. Det gäller särskilt förändringar som påverkar gener som är avgörande för proteinproduktionen, och som därför är känsliga för skador eller förlust av funktion.

- Om oss
- Årsrapporter
- Befintlig sida: Forskning
2 Forskning
Med ett brett spektrum av forskningsmetoder och angreppssätt strävar forskarna på Centrum för psykiatriforskning efter att förklara, förebygga och behandla psykiatriska symtom samt att utveckla nya insatser inom psykiatrin. Centrum för psykiatriforskning har 21 forskargrupper som forskar på ett stort antal områden inom psykiatri och psykologisk behandling.
CPF tillhandahåller infrastruktur och stöd för att främja och vidareutveckla klinisk psykiatriforskning i Stockholm. Syftet är att ge forskargrupper goda förutsättningar för att bedriva forskning som resulterar i nya behandlingsmetoder inom psykiatrin. Forskningen syftar i sin tur till att utveckla behandlingar som kan tillämpas inom psykiatrin, samt till användbara innovationer som förbättrar vården. Huvuddelen av de kliniska studierna bedrivs inom psykiatrin i Stockholm, där många av forskarna också är verksamma. Flera forskare deltar dessutom i utvecklingsarbetet på de kliniker där de arbetar.
Forskargrupper
CPF är en av de största avdelningarna inom institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Forskargrupperna har ett stort antal samarbeten inom institutionen och med andra institutioner vid KI samt med universitet i Sverige och internationellt. CPF:s forskargrupper är bl.a inriktade på specifika sjukdomstillstånd, beteendetillstånd och innovativa metoder inom psykiatrin. Ett övergripande mål är att att tillämpa en rad olika metoder för att bättre förstå de underliggande mekanismerna bakom tillstånden och utveckla och anpassa effektiva behandlingar.
Nedan listas forskargrupperna med länkar till deras respektive sidor på ki.se
Marie Dahlins forskargrupp
Fokuserar på suicidprevention och forskar på riskfaktorer och interventioner för att minska självmord.
Johan Francks forskargrupp
Utvecklar och utvärderar farmakologiska behandlingar för beroende.
Johanna Gripenbergs forskargrupp
Fokuserar på att förebygga alkohol- och narkotikaproblem genom samhällsbaserade insatser.
Nitya Jayaram och Anders Hammarbergs forskargrupp
Utvecklar psykologiska behandlingar för olika beroendetillstånd.
Johan Bjurebergs forskargrupp
Studerar självskadebeteende, suicid och aggression bland ungdomar och vuxna.
Katarina Howners forskargrupp
Forskar inom forensisk beteende- och neurovetenskap med fokus på våld och brottslighet.
Jens Högströms forskargrupp
Fokuserar på barn- och ungdomspsykiatri, särskilt psykosociala interventioner.
Viktor Kaldos forskargrupp
Arbetar med utveckling och utvärdering av psykologiska interventioner.
Philip Lindners forskargrupp
Forskar på digital psykiatri och utvecklingen av digitala behandlingsmetoder.
Johan Lundbergs forskargrupp
Fokuserar på molekylär avbildning och neuropsykofarmakologi för att förstå och behandla ångest och humörsjukdomar.
Tobias Lundgrens forskargrupp
Bedriver forskning med fokus på utveckling av psykoterapi och psykologisk behandling.
David Mataix-Cols forskargrupp
Forskar på tvångssyndrom och relaterade tillstånd ur ett livslångt perspektiv med avstamp i barn- och ungdomspsykiatrin.
Kristoffer Månssons forskargrupp
Studerar hjärnavbildning och psykoterapi, med fokus på att förstå och förbättra behandlingsutfall.
Predrag Petrovics forskargrupp
Forskar inom kognitiv neuropsykiatri och sambandet mellan hjärnfunktion och psykiatriska tillstånd.
Christoffer Rahms och Malin Jolebys forskargrupp
Fokuserar på förövarprevention och interventioner för att förhindra våldsbrott.
Mats Ramstedts forskargrupp
Bedriver forskning inom alkohol- och drogepidemiologi för att förstå och förebygga missbruk.
Christian Rücks forskargrupp
Studerar genetiska faktorer bakom ångest, tvång och suicid.
Jari Tiihonens forskargrupp
Forskar inom psykofarmakologi, med fokus på schizofreni och drogmissbruk.
Andrea Varrones forskargrupp
Är specialiserad på molekylär hjärnavbildning av neurodegenerativa sjukdomar.
Vladana Vukojevics forskargrupp
Forskar på experimentell alkohol- och drogberoendeforskning med fokus på neurobiologiska mekanismer.
Årets vetenskapliga artiklar
Under 2024 har totalt över 320 artiklar publicerats av våra forskare. Ett flertal av dessa finns tillgängliga kostnadsfritt via Web of Science, PubMed eller MEDLINE, vilket är tre stora amerikanska databaser för vetenskapliga artiklar. På den här sidan beskriver vi ett tiotal av årets forskningsprojekt och studier.
Biomarkör för att upptäcka och förstå Parkinsons sjukdom
Andrea Varrones forskargrupp använder molekylär positronemissionstomografi (PET) för att studera hjärnförändringar hos patienter med Parkinsons sjukdom. Målet är att utveckla nya avbildningsbiomarkörer som kan användas för tidig diagnos och för att bedöma nya behandlingar. Ett viktigt forskningsfokus är på proteinet alpha-synuklein, som i normala fall bidrar till frisättning av signalsubstanser i hjärnan. Vid Parkinsons sjukdom sker dock en ansamling av alpha-synuklein i fibriller, vilket påverkar nervcellernas funktion och kan leda till förlust av synapser.
Nya rön har visat att synaptiska vesikelproteiner, särskilt vesikelglykoprotein 2C (SV2C), spelar en central roll i dopaminreglering och kan vara viktiga biomarkörer för Parkinsons sjukdom. Forskning med djurmodeller har visat att störningar i SV2C-produktionen kan leda till minskad frisättning av dopamin, vilket är ett kärnsymptom vid Parkinsons. Professor Varrone och kollegor, finansierade av Michael J. Fox Foundation for Parkinson’s Research, har utvecklat en PET-ligand - [11C]UCB-1A - som binder selektivt till SV2C och möjliggör detaljerad avbildning av proteinet i hjärnan. Preliminära resultat har visat att liganden fungerar i både smådjur och primater, och planen är nu att ytterligare utvärdera den i djurmodeller av Parkinsons samt i postmortal hjärnvävnad från donatorer med sjukdomen. Målet är att SV2C ska kunna användas som en biomarkör för tidig upptäckt och bättre förståelse av sjukdomens utveckling.
Genetik med kopplingar till tvångssyndrom
Under året har en studie kring de genetiska faktorer som bidrar till utvecklingen av tvångssyndrom (OCD) publicerats. Studien fokuserar på så kallade copy number variants,(CNVs). Dessa är större förändringar i arvsmassan där sektioner av DNA antingen saknas (deletioner) eller förekommer i flera kopior (dupliceringar) än normalt. Eftersom dessa förändringar kan påverka hur gener fungerar, misstänker forskarna att de kan spela en viktig roll i risken att utveckla tvångssyndrom.
Förste- respektive sisteförfattare är James Crowley och Matt Halvorsen från University of North Carolina, som båda är anknutna till Christian Rücks forskargrupp. Studien är en del i den svenska OCD genetikstudien som leds gemensamt av professor Christian Rück och professor David Mataix-Cols.
Beroendeforskning
Inom CPF arbetar flera forskare som är specialiserade på både prevention och behandling av beroendetillstånd. Denna forskning syftar bland annat till att utveckla effektiva behandlingsmetoder, sänka trösklarna för att söka hjälp samt göra evidensbaserade behandlingsmetoder mer tillgängliga för fler.
Ny vägledning kring biologiska mätningar och biomarkörer
Docent och forskargruppsledare Kristoffer Månsson har, i samarbete med forskare från flera länder, under året publicerat en översiktsartikel som vägleder forskare i valet av biologiska markörer i studier om psykisk hälsa. Artikeln belyser vikten av att inkludera biologiska mätningar för att öka förståelsen av psykiatriska sjukdomar och ger rekommendationer för att säkerställa tillförlitliga resultat.
Artikeln riktar sig till forskare som inte redan inkluderar biologiska mätningar och erbjuder vägledning kring insamling av biomarkörer via blod, saliv, urin, avföring och hår. Den diskuterar också de tekniska och praktiska utmaningarna samt betonar vikten av att använda biomarkörer för att följa patienters behandlingssvar och identifiera risk för långvariga sjukdomstillstånd.
Forskarna hoppas att riktlinjerna kommer att fungera som ett verktyg för kliniska forskare över hela världen. Genom att underlätta valet av biomarkörer vill de främja mer robust och tillförlitlig forskning, vilket på sikt kan förbättra vården av patienter i psykiatrin.
Illustration: Kristoffer Månsson
Läkemedel minskar återfall i psykotisk depression
En studie publicerad under 2024 undersöker den långsiktiga effekten av olika läkemedel i underhållsbehandlingen av psykotisk depression, en allvarlig psykisk sjukdom som ofta leder till funktionsnedsättning och innebär en hög självmordsrisk. Studien, baserad på data från två nationella kohorter, visar att vissa läkemedel (särskilt bupropion och vortioxetin) och specifika kombinationer av antidepressiva och antipsykotiska medel är förknippade med minskad risk för återfall i sjukdom.
Jari Tiihonen. Foto: Stefan Zimmerman
Resultaten utmanar nuvarande behandlingsriktlinjer, som rekommenderar en ospecificerad kombination av antipsykotika och antidepressiva vid behandling av psykotisk depression. Projektledare för studien var Jari Tiihonen, professor och forskargruppsledare, och ansvarig forskare var Heidi Taipale, senior forskare vid avdelningen för Försäkringsmedicin på Institutionen för klinisk neurovetenskap.
Sömnkomprimering som skonsammare alternativ
Insomni drabbar cirka 10 % av den vuxna befolkningen och är kopplad till försämrad livskvalitet samt ökad risk för psykiska och fysiska hälsoproblem. Den rekommenderade behandlingen är kognitiv beteendeterapi för insomni (KBT-I), där sömnrestriktionsbehandling utgör en central del. Trots dess effektivitet kan sömnrestriktion ge biverkningar, såsom trötthet och svårigheter att fullfölja behandlingen, vilket ibland leder till att metoden inte används.
Sömnrestriktion är ”ordinarie” behandling, där tiden i sängen direkt kortas – ofta ganska drastiskt – så att den blir lika lång (kort) som den tid personen sov i genomsnitt under de föregående veckorna. Om patienten sov i genomsnitt sex timmar per natt, får hen tillbringa sex timmar i sängen per natt första veckan. Sömnkomprimering är en ”försiktigare” version, där tiden i sängen kortas gradvis allteftersom behandlingen fortskrider.
Ökade kunskaper om dödligt våld mot unga kvinnor
Våld i ungas parrelationer kan få särskilt allvarliga konsekvenser och riskerar att skapa destruktiva relationsmönster, vilket ökar risken för framtida våldsutsatthet eller våldsutövande. Dödligt partnervåld, vilket är den allvarligaste formen av partnervåld bland unga har hittills varit delvis osynliggjort på grund av brist på forskning.
I ett forskningsprojekt lett av Shilan Caman, postdoktor i Katarina Howners forskargrupp, undersöktes omfattning, utveckling och karaktär av dödligt partnervåld mot unga (25 år och yngre) jämfört med vuxna (26 år och äldre). Projektet finansierades av Jämställdhetsmyndigheten, och en medverkande forskare i projektet är Sara Skott, docent i kriminologi vid Mittuniversitetet.
Shilan Caman. Foto: Carl-Johan Krook.
Den första delstudien visar att dödligt våld i ungas parrelationer nästan uteslutande drabbar tjejer. Medan dödligt partnervåld mot kvinnor över 26 år har minskat med i genomsnitt 1,7 % per år, har det dödliga partnervåldet mot tjejer under 25 år förblivit oförändrat de senaste 27 åren.
Den andra delstudien belyser viktiga skillnader mellan dödligt partnervåld mot tjejer och kvinnor. För tjejer är separation oftare ett motiv, strypning ett vanligare tillvägagångssätt och droganvändning mer förekommande jämfört med äldre kvinnor. Suicidala tendenser tycks dock vara mindre relevanta som riskmarkör för dödligt partnervåld mot unga tjejer.
- Invisible Victims: Exploring Gendered Trends in Youth Intimate Partner Homicide. European Journal on Criminal Policy and Research
- Youth intimate partner femicide: Identification of factors specific to femicide against adolescent and young adult victims. Journal of Family Violence
Målet med projektet är att bidra till utveckling av åldersspecifika strategier och riktlinjer för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, med särskilt fokus på våld i ungas parrelationer. Projektet kan även bidra till att identifiera särskilt sårbara grupper och öka kunskapen om riskfaktorer för dödligt partnervåld mot unga.
Intervention ska förebygga övergrepp
Sexuellt våld mot barn är ett globalt folkhälsoproblem som drabbar en av fem flickor och en av tio pojkar världen över. Problemet växer dessutom online, med en ökande mängd övergreppsmaterial som delas och barn som blir mer tillgängliga för förövare. Ett sätt att förebygga sexuellt våld mot barn är att erbjuda individer med förhöjd risk att begå övergrepp riskreducerande behandling.
Mi Bridge är en ny terapeutisk intervention som bygger på metoden Motiverande samtal. Insatsen ges anonymt och online via textbaserad chatt. Syftet med Mi Bridge är att ge individer med hög risk att begå sexuella övergrepp mot barn en möjlighet att utforska sin önskan om förändring och att främja deras motivation att inleda förebyggande behandling vid en specialiserad mottagning. Mi Bridge prövades först i en pilotstudie och därefter i en randomiserad global multicenter-studie under år 2023 och 2024. Analys av resultat pågår för närvarande. Studien är ett samarbete mellan Rahm/Joleby forskargrupp och Tobias Lundgrens forskargrupp, samt forskargrupper vid universitet och en frivilligorganisation i sex olika EU-länder. Mi Bridge-manualen har utvecklats av Sophie Dixelius på MIQA-gruppen och Johan Holmberg, leg psykolog och postdoktor i Tobias Lundgrens forskargrupp. Docent Christoffer Rahm är ansvarig forskare och doktorand Maria Breide koordinerar arbetet. Mi Bridge är del av Project Bridge.
Susanne Zällh, KBT-terapeut, forskningsassistent, Malin Joleby, Fil dr., postdoktor, Zusanna Bjurenfalk, psykolog, forskningsassistent, Allison McMahan, leg. psykolog, doktorand, Christoffer Rahm, Med dr, leg. läkare specialist i psykiatri vid Psykiatri Södra Stockholm, forskargruppsledare, Christian Mannfolk, leg. läkare, doktorand, Johanna Lätth, leg. psykolog, doktorand, Maria Breide, leg. psykolog, doktorand, (Ej med på bild är: Valdemar Landgren, Med dr., läkare, postdoktor, Anna Britta Björkdal, Med dr., leg. sjuksköterska, Jenny Karlsson, leg sjuksköterska, doktorand.)
Stora skillnader i användning av tvångsåtgärder inom barn- och ungdomspsykiatrin
Under året publicerades en systematisk översikt som undersöker användningen av tvångsåtgärder inom barn- och ungdomspsykiatrin. Studien visar att tvångsåtgärder för patientgruppen är relativt vanligt förekommande internationellt men användningen varierar mycket mellan olika enheter och länder.
Översikten inkluderade 30 vetenskapliga studier på området med nästan 40 000 patienter eller inläggningar och undersökte förekomst och riskfaktorer för tvångsåtgärder. Forskarna fann att tvångsåtgärder som avskiljning, fasthållning och fastspänning varierar mycket mellan olika studier och att det var så även när de använde olika sätt att mäta tvångsåtgärdsanvändningen.
Tvångsåtgärder verkar användas oftare för yngre patienter, pojkar samt för de med längre vårdtid eller upprepade inläggningar. Den högsta användningen rapporterades från två studier med patienter med ätstörningar, en av studierna hade nästan 13 gånger högre förekomst än median-förekomsten. I flera studier från USA verkar tvångsåtgärder användas oftare för unga med en annan etnicitet än vit.
Studien är en del i ett flerårigt forskningsprojekt som undersöker tvångsvård och tvångsåtgärder inom psykiatrin för unga i Sverige och leds av Niklas Långström, docent vid Centrum för Psykiatriforskning vid Karolinska Institutet och överläkare vid BUP Stockholms sektion för FoUU. Astrid Moell, barn- och ungdomspsykiater på BUP Stockholm är doktorand i projektet.
Astrid Moell. Foto: Privat
Kulturformuleringsintervju i psykiatriska utredningar
Under året har Malin Idar Wallin i Marie Dahlins forskargrupp disputerat med en avhandling som undersöker hur den kulturkänsliga intervjun ”Kulturformuleringsintervjun” påverkar det diagnostiska utfallet för nya patienter inom psykiatrisk öppenvård. Ansvarig forskare och handledare var Sofie Bäärnhielm, läkare och docent.
Malin Idar Wallin. Foto: Johan Sjöholm
Genom en randomiserad kontrollstudie jämförde forskarna psykiatriska diagnoser i interventionsgruppen där intervjuverktyget användes i den diagnostiska utredningen med psykiatriska diagnoser i en kontrollgrupp där den vanliga diagnostiska utredningen genomförts. Resultaten visade att kulturformuleringsintervjun ledde till fler diagnoser per patient och specifikt fler fall av depression bland migranter.
Klicka dig vidare i rapporten
Årsrapporten består av fem sidor, ta dig vidare via länkarna nedan: