Brister i vården för utlandsadopterade uppmärksammas i ny studie

En ny studie visar att vården brister i att möta utlandsadopterades specifika behov, trots höga nivåer av psykisk ohälsa inom gruppen. Studien har publicerats i Frontiers in Public Health och förste-författare är Mattias Strand, överläkare i psykiatri vid Transkulturellt centrum och postdoktoral forskare på Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska Institutet.

Utlandsadopterade upplever att deras bakgrund som adopterade har en betydande inverkan på deras psykiska hälsa, men detta ignoreras ofta inom vården, enligt en ny studie från Karolinska Institutet. Forskarna fann att vårdgivare ofta saknar kunskap om hur adoption kan påverka måendet, undviker att ta upp ämnet, och många gånger har en romantiserande syn på adoption. Det råder även bristande förståelse för hur rasism påverkar adopterades hälsa. Föreställningen om att adopterade borde vara nöjda och tacksamma gör det svårare för många att uppmärksamma ohälsa och söka vård.

Vårdens brister och behovet av förändring

Studien bygger på djupintervjuer med 66 vuxna utlandsadopterade, vilket gör den till en av de största i sitt slag. Deltagarna delade med sig av sina erfarenheter av vård- och stödinsatser och uttryckte en rad önskemål om hur vården kan förbättras. Enligt deltagarna är det viktigt att skapa en trygg miljö där deras erfarenheter som adopterade tas på allvar och där deras specifika behov uppmärksammas. De pekar också på situationer som kan vara särskilt känsliga just för adopterade, så som att vara gravid och att själv bli förälder.

– Vi måste öka kunskapen inom vården och skapa bättre stödstrukturer för denna grupp. Det är tydligt att det finns stora brister inom vården när det gäller att möta utlandsadopterades behov, säger Mattias Strand, överläkare i psykiatri vid Transkulturellt centrum och postdoktoral forskare på Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska Institutet. 

Rekommendationer för framtiden

Forskarna bakom studien föreslår flera åtgärder för att förbättra vården för utlandsadopterade, inklusive inrättandet av ett nationellt kunskaps- och resurscentrum med fokus på adopterades behov. De hoppas att deras fynd kommer att bidra till den pågående statliga utredningen om utlandsadoptioner, som ska ge förslag på hur stödinsatser för adopterade kan utformas.